Italian Realist Painter , 1825-1908 was an Italian artist, one of the leaders of the group known as the Macchiaioli. He was initially a painter of historical themes and military subjects. In his middle years, inspired by the Barbizon school, he became one of the leading Italian plein-airists, painting landscapes, rural scenes, and scenes of military life. After 1884, he devoted much energy to etching.   Related Paintings of Giovanni Fattori :. | Portrat der dritten Ehefrau | Der Angriff auf die Madonna Scoperta | The Palmieri-s Bathing Rotunda | Strada di campagna con i contadini e soldati | Bewaldeter Strand |
Related Artists:
BICCI, Nero di
Italian Early Renaissance Painter, 1419-1491
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Januarius Zick
German,1730-1797 was a painter and architect. He is considered to be the one of the main masters of the Late-Baroque. Januarius Zick was born in Munich and began to learn his trade from his father, Johannes Zick, a renowned painter himself, to whom he was apprenticed in order to learn how to paint frescoes. In 1744, when Januarius Zick was fourteen years old, his brother, three years his junior, fell to his death from a scaffolding in Weingarten. From 1745 to 1748, Januarius Zick was apprenticed as a bricklayer to Jakob Emele in Schussenried. Having finished his apprenticeship, he worked, together with his father, at the residence of the Prince-Bishop of Wurzburg and then, until the mid-1750s, at the residence of the Prince-Bishop of Speyer in Bruchsal. In 1756, Januarius Zick went to Paris to further his education. There, he came into contact with artists and art connoiseurs from Rome, Basel and Augsburg, who broadened his horizon concerning his art and had a considerable influence on him. After having furnished Castle Engers near Neuwied with frescoes in 1760, he was appointed court painter to the Prince-Elector of Trier, the archbishop of Trier. He married in Ehrenbreitstein and settled there. After 1774, he also designed intarsia paintings for cabinet maker David Roentgen. From the late 1770s on, Januarius Zick was very active in Upper Swabia, furnishing a number of monastery churches and parish churches with frescoes and altarpieces.